Ordet homeopati kommer från de grekiska orden "homoios" (som betyder lika eller liknande) och "pathos" (lidande).

 

 

Grundprincipen i detta medicinska system är att lika botar lika. Homeopati som terapiform härstammar från antiken och de filosofiska tankegångar som den grekiska läkaren Hippocrates (omkr. 400 f.kr.) formulerade. "Genom det som är lika uppstår sjukdom, och genom användning av det som är lika botas sjukdom," skrev Hippokrates i sin bok "Om människans natur."




Grundare av Homeopatin som behandlingsmetod anses dock vara den tyske läkaren Dr. Samuel Hahnemann (1755-1843). Genom att testa över hundra läkemedel på sig själv formulerade han grundprincipen "similia similibus curentur" eller "lika botar lika".


 

Lika botar lika - "similia similibus curentur"

Denna homeopatis första grundregel säger att om ett ämne i stora doser framkallar ett symptom/sjukdom hos en frisk person, så är det möjligt att samma ämne kan bota liknande symptom/sjukdom hos en sjuk individ, om det potenseras och ges som homeopatiskt läkemedel. För att kunna uppfylla denna första regel måste homeopaten ha speciella kunskaper om dels de homeopatiska medlen, dels patientens sjukdom.



 

Homeopatiska läkemedel

Homeopatins andra grundregel säger att alla medel som homeopatin använder måste ha genomgått en homeopatisk prövning som måste följa exakta anvisningar. Läkemedlen kommer från växt-, djur- eller mineralriket. De är producerade på naturlig väg och potenserade, vilket innebär att ett ämne späds ut i flera omgångar och skakas enligt en speciell princip.

 Kroppen reagerar på läkemedlen genom att uppvisa vissa symptom. Huvudprincipen i den homeopatiska ordinationen är att stimulera kroppens eget försvar genom att välja det mest lika medlet. Verkningsmekanismen för de homeopatiska medlen är inte känd och vetenskapligt förklarad.

Det faktum att man arbetar i överensstämmelse med kroppens försvarssystem å ena sidan och en hög grad av förtunning å den andra sidan gör att det homeopatiska läkemedlet är ofarligt och utan biverkningar.

 




Homeopatisk undersökning och behandling  - en holistisk bedömning

Homeopatins tredje grundregel säger att homeopaten måste genom en noggrann anamnes (patientsamtal) få kunskap om patientens individuella lidande. Därefter jämför homeopaten patientens sjukdomsyttringar med de homeopatiska medlens symptomrader och väljer det medel som överensstämmer bäst. Hänsyn tas då även till individens emotionella och fysiska egenskaper.

Terapin och arbetsmetoden kräver en individuell och helhetlig (holistisk) människosyn, där man även beaktar energinivån, sjukdomshistoria och levnadssätt. En helhetsbehandling bygger på att människan själv mobiliserar läkande krafter och att symptomen endast är ett uttryck för organismens försök till att bota sig själv. Homeopatin startar och understödjer denna process med hjälp av homeopatiska läkemedel. Även djur kan behandlas framgångsrikt med homeopatisk terapi.

 




Spädning och potensering

Homeopatiska medel tillverkas genom ett speciellt spädningsförfarande som kallas potensering. Homeopatiska medel finns i en mängd olika styrkor, potenser. Vid tillverkningen framställs först en s.k. urtinktur - ett vatten- eller alkoholextrakt. En del urtinktur spädes med nio delar (decimal-potenser eller D-potenser) respektive nittionio delar lösningsmedel (centisemal-potenser eller C-potenser) och "dynamiseras. (Alltefter tillverkarens traditioner kan dynamiseringen bestå i ett varierande antal skakningar, slag eller några minuters blandning enligt vissa rörelsemönster.) Resultatet är en spädning som nu kallas D1 respektive C1. På samma sätt fortskrider spädning och dynamisering steg för steg tills den önskade potensen, t.ex. C30 efter 30 omgångar, har uppnåtts. Idag är homeopati ett etablerat medicinskt system i de flesta länder runt om i världen. I många länder används Homeopati även av läkare, tandläkare och veterinärer.

 



Ett vetenskapligt baserat system

Homeopati är ett välbeskrivet, vetenskapligt baserat system att närma sig hälsa och sjukdom. Vetenskaplig därför att insikten är baserad på reproducerbara experiment. Välbeskriven därför att från dessa observationer ett antal precisa fundamentala lagar blev tydliga, den första bland dem är " likhetsprincipen " Hahnemann publicerade sina ideér och erfarenheter i en bok kallad Organon. Första upplagan kom ut 1810 och han skrev den sista upplagan( utgavs postumt) 1842. Vad som är så slående är att Hahnemann´s grundkoncept fortfarande är sant nära 200 år efteråt. Men man kan inte säga att det inte har skett framsteg inom homeopatin utan i själva verket har man kunnat bekräfta dessa fundamentala principer.

 



Klassisk homeopati

Klassisk homeopati innebär att man upptäcker totaliteten av tecken och symtom. Den totala bilden är den viktigaste vägvisaren till medicinen. Med tecken menas sådant som terapeuten känner igen (objektivt) . Med symtom menas sådant som patienten själv känner (subjektivt).

 



Prövningar

En homeopatisk medicin är testad på friska personer och symtomen rapporteras sedan. Genom att repetera dessa tester ofta, får vi en komplett profil (bild) av medicinen. Dessa tester är kända som prövningar. All homeopatisk medicin är prövad på friska personer för att lära sig hur de fungerar. Den totala bilden av patienten bör likna bilden av det prövade medlet så mycket som möjligt. Detta är känt som similia similibus curentur eller lika botar lika. Medicinen bör matcha de karaktäristiska (slående, ovanliga och säregna) symtomen hos patienten så mycket som möjligt. Ett homeopatiskt medel ges individuellt, samma åkomma hos en annan patient blir ofta behandlad med ett helt annat medel - alltså kan två olika mediciner bota två olika patienter med samma sjukdom.







 

Homeopati kan användas till behandling av de flesta sjukdomstillstånd, fysiska såväl som psykiska. Både akuta besvär och sådana av mer långvarig, kronisk karaktär kan behandlas framgångsrikt med homeopati. 

Sjukdomstillstånd som brukar svara bra på homeopatisk behandling är t.ex:

- förkylning, hosta, bihålebesvär, halsfluss, influensa
- infektionskänslighet
- överkänslighet, allergier och astma
- hudbesvär t.ex. akne och eksem
- led- och muskelbesvär, reumatisk värk, tex. ryggskott,
- huvudvärk, migrän, yrsel
- mag- och tarmbesvär
- urinvägsbesvär, prostatabesvär
- cirkulationsproblem
- PMS, klimakteriebesvär
- infertilitet, impotens, minskad sexlust
- överansträngning, psykisk och fysisk
- extrem trötthet, utbrändhet
- nedstämdhet, oro, humörsvängningar
- sömnproblem
- nervösa besvär, panikattacker
- koncentrationssvårigheter


 

Vad ska man tro på?

Homeopatiska behandlingar bygger på att man spär ut en substans med vatten. Så mycket vatten att det inte ens finns några molekyler av substansen kvar i det homeopatiska ”läkemedlet”. Det är alltså bara vatten. (Ofta är det också så att själva substansen inte har någon effekt ens i koncentrerad form). Homeopater hävdar dock att vattnet har ett minne vilket gör att det, enligt homeopater, har en klinisk effekt. Den enda effekt som homeopatiska behandlingar möjligen kan ha är placeboeffekten. För att homeopatiska behandlingar ska fungera så måste de bryta mot fysiska grundprinciper då homeopatiska preparat anses bli starkare och mer effektiva ju mer de späds ut. Dessutom måste vattnet ha ett selektivt minne eftersom det också kommer i kontakt med en massa andra ämnen. Vattnet förvaras t.ex. i flaskor och innan dess har det tagit ur en sjö, älv eller liknande innan man blandar ut det med substansen. För mer information se klippet där prof. Richard Dawkins, University of Oxford, granskar homeopati. På bloggen Orsakverkan finns också ett klipp där en homeopat förklarar hur homeopati fungerar. (En mer sansad homeopat förklarar homeopati i klippet här nedanför).

Till skillnad från läkemedel så kan homeopatiska preparat säljas utan att ha genomgått kliniska tester och utan att man testat om de faktiskt fungerar. Det enda som kontrolleras är att det inte är direkt farligt (vilket det naturligtvis inte är eftersom det bara är vatten).

Att behandla sjukdomar med vatten framstår för de flesta precis så vansinnigt som det är. Personligen tycker jag att det är djupt oetiskt att erbjuda homeopatiska behandlingar som ett alternativ till kliniskt testade medicinska behandlingar som fungerar. I Storbritannien kan licensierade homeopatiska behandlingar ingå i den skattefinansierade sjukvården (NHS). Bl.a. finns det i London ett helt homeopatiskt sjukhus, Royal London Homeopathic Hospital , som delvis finansieras av NHS. Det är så man baxnar. Men nu kan det eventuellt vara slut med skattefinansierad homeopati. Den brittiska tidningen The Guardian rapporterar att det brittiska systemet för licentierade homeopatiska behandlingar får hård kritik för att var ovetenskapligt. Jag kanske ska förtydliga att jag har inget problem med att folk använder sig av homeopati hemma och betalar för det själva. Det är naturligtvis upp till var och en att bestämma. Det jag kritiserar är att skattepengar går till behandlingar som inte har någon effekt utöver placeboeffekten. Man kan inte framhålla homeopati som en effektiv behandling då alla studier pekar på raka motsatsen, speciellt inte om det sker i ett kommersiellt syfte.

(Foto: Wikipedia)

På uppdrag av det brittiska underhuset ( House of Commons ) har en expertkommitté bestående av läkare och forskare utvärderat systemet med licenser för homeopatiska behandlingar och kommit fram till att inkludera homeopatiska behandlingar i NHS är oetiskt och ett missbruk av skattebetalarnas pengar. Vidare dömer man också ut hela systemet med licensierade homeopatiska behandlingar som ovetenskapligt. Det är sannerligen inte en dag för sent. Att man i Storbritannien använder skattemedel för att vissa ska kunna tjäna pengar på att behandla patienter med vatten är obegripligt. Sedan 2005 har NHS använt £12m av de brittiska skattebetalarnas pengar till homeopatiska behandlingar.

Dr James Thallon, NHS West Kent, utryckte saken så här under hearingen i underhuset:

”If you prescribe a drug to patients that you know has no efficacy, on a basis which is essentially dishonest with a patient, I personally feel that is unethical. We have taken the view about where the balance of the scientific community’s opinion is on homeopathy and, to me and my colleagues, it’s pretty clear.”

Hör Ian Sample lägga fram expertkommittés betänkande inför underhuset här . Peter Fisher från Royal London Homeopathic Hospital håller förstås inte med och säger till The Guardan:

”I practise it because I think it works. I wouldn’t use it … if I thought I was conning the patient”

Källa: The Guardian

 




Vad är homeopati?



av Lillemor Tillman

Homeopati är en självständig medicinsk vetenskap med numera 200 års erfarenhet av behandling efter sina principer. Den är baserad på naturlagen "Similia Similibis Currentur", det vill säga att lika bota lika. Det finns en läkande substans i alla ämnen från växt- djur- och mineralriket. En läkande kraft som förstärks genom den karakteristiska framställningen av homeopatiska mediciner.


Varje ämne kan bota den symtombild som är karakteristisk för det. Exempelvis Apis (bigift) botar bland annat svullnader med brännande eller stickande smärta och Allium cepa (gul lök) kan bota hösnuva eller förkylning med snuva och rinnande ögon. Inom homeopatin finns cirka 3.000 testade substanser, där varje medel har sin karakteristiska symtom.


Samuel Hahnemann

Att lika botar lika var känt redan av Hippokrates, men utarbetades som vetenskaplig metod, grundligt och metodiskt av Samuel Hahnemann (1755-1843). Hahnemann var läkare och kemist i Tyskland. Han behärskade även ett flertal språk och arbetade med översättningar av medicinsk facklitteratur. Hahnemann slutade att praktisera som läkare på grund av de dåliga resultat som den tidens behandlingar gav. Han försörjde istället sin familj genom översättningsarbeten.
  Under en översättning från engelska av Cullens Materia Medica stötte han på påståendet att kinabark (kinin) botar malaria på grund av sin bitterhet. Detta ansåg Hahnemann vara en orimlig förklaring. Som den sanna vetenskapsman han var undersökte han saken ordentligt. Kinabark inhandlades och han tog dagliga doser av den för att studera effekten. Till sin förvåning fick han snabbt attacker med feber som återkom regelbundet, dvs karakteristiska symtom på malaria. När han upphörde med doseringen försvann symtomnen. När han började på nytt återkom de. Det var denna upplevelse som gav honom insikten om att botande sker bäst genom att följa likhetsprincipen.


Framgångsrik och aktad

Hahnemann vigde sitt liv helt till att skapa den ideala behandlingsformen som kan bota snabbt, milt och varaktigt. Han döpte den till homeopati från grekiskans "homoion" som betyder lika och "pathos" som betyder lidande.
  Hahnemann var mycket framgångsrik i sitt arbete och blev aktad som läkare samtidigt som han han kunde presentera en effektiv behandlingsform till dåtidens ofta frustrerade läkare.
  Homeopatin spreds snabbt och var mycket utbredd under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.


Försvagade homeopatins ställning

I samband med att dagens moderna mediciner och speciellt då antibiotikan introducerades minskade intresset.
  Men nu när svagheterna inom den konventionella medicinen märks allt tydligare: antibiotikaresistens, biverkningar, fungerar enbart symtomlindrande och inte botande, växande höga kostnader osv växer intresset för homeopati snabbt i världen igen.


Fördelar och nackdelar?

Homeopatin har många fördelar:
  • Låga kostnader pga billiga mediciner
  • Biverkningsfritt när riktlinjerna följs
  • Naturliga ämnen från växt- djur- och mineralriket i alla medel
  • Homeopatiska mediciner fungerar även på resistenta bakteriestammar och virus
  • Inga djurförsök behöver användas
  • Både kroniska och akuta sjukdomar botas effektivt
  • Fungerar holistiskt, vilket innebär att medicinerna arbetar på människans tre nivåer, mentalt, emotionellt och fysiskt samtidigt.


Helhetssyn viktig

I klassisk homeopati ser terapeuten alltid till helheten. En människa är en integrerad helhet av de mentala, emotionella och fysiska uttrycksnivåerna.
  På denna punkt skiljer sig homeopati och konventionell medicin radikalt i sina respektive synsätt.
  För en klassisk homeopat är tankar och känslor viktiga bakomliggande orsaker till fysiska problem. I en väl utförd homeopatisk behandling upplever patienten därför en förbättring även av sinnestillstånd och känner ökad inre kraft, förutom att de fysiska problemen försvinner.


Nackdelar

Nackdelen med homeopatin är framförallt svårighetsnivån. Det krävs en mycket hög kunskapsnivå i homeopati för att bli en duktig klassisk homeopat, samt goda kunskaper i medicin och inte minst en förståelse av mänskliga problem och uttrycksformer. På grund av svårighetsnivån krävs vissa egenskaper hos utövaren, varav ödmjukhet och ett brinnande intresse är viktiga.
  I modern tid är Georg Vithoulkas den person som har visat vägen för en hel generation av klassiska homeopater över hela världen.


Vilka använder homeopati?

I de flesta länder som har erfarenhet av homeopati är metoden betydligt mer utbredd och accepterad än i Sverige. Statistik från Frankrike visar ett helt annorlunda läge. I Frankrike har ökningen av antalet patienter som behandlats de senaste åren med homeopati ökat. 1982 sökte 16 procent homeopat, medan andelen sjukbesök hos homeopat 1994 uppgick till 36 procent.
  * Det finns 23.000 apotek i Frankrike. Alla har homeopatiska läkemedel.
  * 18.000 läkare i Frankrike, dvs 32 procent förskriver företrädesvis homeopatiska medel till sina patienter.
  * 700 veterinärer (10%) och 2.000 tandläkare (5%) ger homeopatiska behandlingar.
  * Medelpriset för ett homeopatiskt läkemedel var (från tillverkaren 8 kronor) och för läkemedel (25 kronor).
  * Trots dessa siffror belastar homeopatin Frankrikes sjukvårdsbudget med enbart 0,17 procent (källa CNAM). Allmänläkare som inte använder homeopati kostar samhället 2,4 md francs per år. Läkare som också använder homeopati kostar 1,3 md francs per år.
  Sannolikt blir de ekonomiska kalkylerna liknande i övriga Europa, möjligen något högre i Tyskland. En stark kontrast till den svenska verkligheten!
  Inom EU går en gräns mellan den södra regionens länder som har regler om att enbart läkare får praktisera homeopati och länderna i norr som accepterar även icke-läkare som homeopater. I Tyskland finns krav på en minimiutbildning "Heilpraktiker", medan bl a Sverige inte ställer några krav alls, vilket dessvärre lämnar fältet fritt även för mindre seriösa terapeuter utan adekvat utbildning.


Är homeopati vetenskapligt?

Låt oss först fastslå att det finns en mängd vetenskapliga försök med homeopati. Kleijnens studie i British Medical Journal (BMJ 1991; 302: 316-323) är en sammanställning av 105 kontrollerade homeopatiska studier. Här visade 81 stycken - 77 procent positivt resultat och hos 24 stycken - 23 procent kunde man inte se någon effekt. Ingen studie visade försämrat tillstånd hos patienterna. Av de 32 studier som var av högsta kvalitet enligt ett speciellt poängsystem visade 22 stycken - 69 procent positivt resultat och 10 visade ingen effekt. Detta är resultat som väl kan mäta sig med kliniska studier för vanliga läkemedel.


Förklaringsmodell saknas

Vad som saknas för homeopatin är en vetenskaplig förklaringsmodell för hur organismen kan påverkas av preparat med en utspädning som gör att den ursprungliga substansen saknas. Svaret borde sökas inom den elektromagnetiska forskningen samt inom kvantfysikens område, men ännu har utvecklingen inte nått den punkt där en fullständig förståelse för sambandet uppnåtts.


Nyare forskning styrker teser

Högintressant forskning på området bedrivs av professor P D Bourkas, Nationella Tekniska Universitetet i Aten och Alexandra Delinick på det homeopatimedicinska centret i Grekland. De har använt sig av en relativt enkel apparatur för att mäta det elektriska motståndet i vätskor med hjälp av spänning genererad av växelström. Resultaten visar tydlighet hur spänningsfälten förändras genom tillsättning av en homeopatisk lösning i vätskan och hur också dessa står i ett beroendeförhållande på medlens utspädningsgrad - potens.


Svensk sjukvård förkastar

Vad som bör poängteras här är det orimliga i att svensk sjukvård förkastar en väl fungerande medicinsk metod för att man ännu inte exakt vet den bakomliggande verkningsmekanismen. 20 års erfarenhet har visat att homeopati är ett effektivt, om än svårbemästrat, medicinskt system. Om det inte fungerade hade homeopatin för länge sedan försvunnit som behandlingsmetod. Här bör även nämnas att det i FASS finns flera konventionella mediciner som har "verkningsmekanismen okänd". Det utesluter inte dem från att användas vid medicinsk behandling.


Varför är homeopati viktigt?

Människors livslängd har ökat på grund av vår förbättrade bostads- och arbetsmiljö, samt näringstillgång. Men det har inte inneburit att mänskligheten blivit friskare. Vårdkostnaderna och läkemedelsförbrukningen talar sitt tydliga språk om människors hälsa. Det är en stadigt uppåtgående spiral. En utveckling som måste brytas både för den enskilde individens livskvalité och för samhällets kostnader. Här måste makt och prestige ge vika för sunt förnuft. Ett samarbete mellan olika terapiformer skulle gagna patienter och sänka vårdkostnaden.
  En annan aspekt är de nya problem som sjukvården står inför med resistenta bakteriestammar och immunbristsjukdomar som Aids, samt autoimmuna sjukdomar. Homeopati fungerar genom att stärka individens egen självläkande förmåga, varav immunförsvaret är en del. Genom homeopati arbetar man med naturen, en viktig faktor vid alla sjukdomar som beror på ett nedsatt immunförsvar.


Förändring krävs


För att kunna möta det ökade behovet av alternativa behandlingsformer måste det ske en förändring i Sverige. Svenska Akademin för Klassisk Homeopati, SAKH, har två primära krav på myndigheterna. Det ena att titeln homeopat blir spärrad genom registrering, sammankopplad med en kvalificerad utbildning.
  Det leder till en ökad säkerhet för de som söker hjälp hos en homeopat, då de oseriösa terapeuter som dessvärre förekommer gallras bort. Det andra kravet är att begränsningen för att behandla barn under åtta år upphör. Sverige är det enda land i EU (troligen i hela världen) med en dylik begränsning. Den kolliderar med att föräldrarna har ansvaret för sina barn. Barn behöver milda och uppbyggande mediciner, istället för antibiotika eller andra mediciner med biverkningar. Det är även nödvändigt att dörrarna öppnas för ett samarbete mellan ordinarie vård och välutbildade homeopater.




Texten från nedanstående text kommer ifrån  http://www.alternativmedicin.se
 


 
Homeopatin är ett medicinskt system som bygger på principen att lika botar lika. Främst används potensierade medel för att stimulera kroppens självhelande funktioner.

Ordet homeopati kommer från de grekiska orden homoios (liknande) och pathos (lidande), och grundtanken i metoden är att liknande botar liknande. Homeopatin började utvecklas under slutet av 1700-talet, även om vissa grundläggande idéer har varit kända tidigare i indisk och orientalisk medicin samt har nämnts av medicinska personligheter som Hippokrates och Paracelsus.

"Genom det som är likanande uppstår sjukdom, och genom användning av det som är liknande botas sjukdom."

Hippokrates i "Om människans natur"

Christian F Samuel Hahnemann (1755-1843) betecknas dock som homeopatins grundare. Han var verksam som läkare, men blev med tiden allt mer kritisk till element i den dåtida gängse läkekonsten, som t.ex. flitigt bruk av åderlåtning och laxermedel. Då han arbetade med att översätta ett medicinskt verk, noterade han att de symtom som kinin orsakade i en frisk kropp, liknade de symtom som kininet användes för att lindra.

Hahnemann började med praktisk forskning på området, med utgångspunkten att bestämda substanser framkallar motsvarande bestämda fenomen i människans kropp. Under en tjugoårsperiod kartlades verkningssättet hos ett sjuttiotal olika ämnen från växt-, djur- och mineralriket. Friska personer fick prova ett ämne i taget och alla reaktioner och symtom noterades. År 1796 formulerade Hahnemann principen similia similibus curentur (liknande botar liknande), och år 1810 offentliggjorde han sina forskningsresultat i verket Organon der rationellen Heilkunde.

Tanken bakom att medlen prövades (och fortfarande prövas) på människor och inte djur är att de förstnämnda kan inregistrera alla sina symtom, så att både fysiska och mentala verkningar kan kartläggas.

Kartläggningen har fortsatt efter Hahnemanns tid, och i dag upptar reviderade versioner av hans Materia Medica (läkemedelslära) ca 2 000 homeopatiska läkemedel, varav 200 är mest använda. År 1879 utgav Constantin Hering (1800-1880) sitt verk Guiding Symptoms baserat på 50 års klinisk praktik. Andra personer som betytt mycket för homeopatins vidareutveckling är James Tyler Kent (18491916), Pierre Schmidt under 1900-talet och i vår tid George Vithoulkas, verksam i Grekland.

Homeopatin är i dag mest utvecklad i sitt hemland Tyskland, där den utövas av såväl naturläkare (heilpraktiker) som vanliga läkare. Metoden är också vida spridd i England, de brittiska "samväldesländerna", vissa andra europeiska länder samt den amerikanska kontinenten.

Människan och sjukdomarna
Människan ses inom homeopatin som en integrerad helhet som hela tiden fungerar på tre olika nivåer: det mentala/ själsliga planet, det känslomässiga/psykiska samt det fysiska planet. Organismen fungerar alltid som en helhet, vare sig den är frisk eller påverkad av sjukdomsalstrande faktorer. En sjukdom är en avvikelse från det normala hälsotillståndet, och inte något isolerat i sig. Om ett stimuli är kraftigare än organismens motståndskraft, leder det till obalans och olika symtom. Den homeopatiska medicinen grundar hela sin terapi på en analys av subjektiva symtom - det är summan av symtom som utgör patientens alldeles egna sjukdom, och varje sjukdomsfall skall behandlas individuellt. Grundtanken i homeopatin är att med olika medel stimulera kroppens självläkande förmåga.

De homeopatiska läkemedlen
De läkemedel som används inom homeopatin är vanligen potensierade, vilket innebär att ett ämne späds ut i flera omgångar. Man använder dock även andra slags läkemedel.

Ett ämne från växt-, djur- eller mineralriket blandas med exempelvis alkohol eller mjölksocker. Graden av utspädning anges i Europa vanligen med bokstaven D (deci = tiondels) och en siffra. Undantaget är England som använder en centiskala (C). D1 innebär utspädning till en tiondel av den ursprungliga koncentrationen. För att få D2 späds Dl ytterligare tio gånger, osv. Vid D23 har det s.k. Avogadros tal nåtts då man inte längre kan påvisa några molekyler av ursprungssubstansen i lösningen. Däremot har fysikaliska förändringar i mediet vatten upptäckts även i högre spädningar än D23.

Teorin bakom potensieringen är att verkan av ett läkemedel är omvänt proportionellt till dess huvudbeståndsdel. Kraften hos ett ämne ligger inte i själva substansen utan i dess mönster, och ju mindre av ämnet som ingår, desto större är mönstrets kraft. Det här förklaras med att någon form av energi bildas och förstärks genom att lösningen skakas rytmiskt vid utspädningen. Skakningen skall ske under en viss tid och under särskilda yttre förhållanden.

Man säger också att potensieringen ökar styrkan hos substansens elektromagnetiska fält. Alla levande organismer och alla substanser har ett elektromagnetiskt fält. En substans kan påverka människan på två olika sätt: antingen genom direkt kemisk verkan eller genom växelverkan mellan de elektromagnetiska fälten, förutsatt att de resp. frekvenserna ligger tillräckligt nära varandra för att en resonans skall kunna vara möjlig. På något sätt överförs den ursprungliga substansens elektromagnetiska fält till lösningens molekyler utan att dess resonansfrekvens förändras.

Inte alla läkemedel inom homeopatin är potensierade. Hering har utvecklat nosodläran (av grekiskans noxe = skada) En nosod är ett läkemedel som framställts av det sjukdomsframkallande ämnet. Nosoder används vid t.ex. behandling av infektionssjukdomar och allergier. Förfarandet liknar desensibiliseringsbehandlingen inom den vanliga sjukvården. Nosoder används vanligen inte i Sverige.

Behandlingsprinciper
Den homeopatiska grundprincipen är, som sagt, att liknande botar liknande. Att ämnen som kan framkalla sjukdomar också kan bota dessa, antas bero på att dessa ämnen aktiverar kroppens försvarssystem. Patientens försvarssystem kan bara manifestera sin aktivitet genom att uppvisa symtom. Därför kan ett botande svar på ett homeopatiskt läkemedel föregås av en viss "försämring" av symtomen, en s.k. förstförsämring. Detta kan alltså betraktas som en önskvärd reaktion: patienten blir till en början sämre för att därefter bli bättre. Om däremot en ordination upprepas för ofta utan att den är påkallad, kan försämringen vara skadlig; försvarsmekanismen kan bli överstimulerad.

Allopatiska droger (allopati = motsatsbotande), dvs. sådana som ofta används inom skolmedicinen, ses som sjukdomsalstrande stimuli i sig. Vad som kallas "biverkningar" är i själva verket tecken på att försvarsmekanismen reagerar på denna sjukdomsalstrande påverkan. Den undertryckande verkan dessa droger har är resultatet av att man undertrycker försvarsmekanismens bästa möjliga svar. Detta ses inom homeopatin som en viktig faktor bakom uppkomsten och bibehållandet av vår tids kroniska sjukdomar.

Den s.k. Herings lag innebär just att sjukdomar som inte får en riktig (dvs. homeopatisk) behandling kan övergå från ett akut till ett kroniskt stadium. De har också en tendens att flytta från kroppens yttre delar till de inre organen, från mindre till mer betydelsefulla organ, från de lägre delarna av kroppen till de högre. En verklig läkning går åt motsatt håll: uppifrån och ner, de viktigaste organen får lindring först, inifrån och ut. Den här processen innebär ofta att tidigare sjukdomsstadier åter genomlevs.

Samtidigt som man inom homeopatin betonar att varje diagnos och behandling måste omfatta hela kroppen, hävdar man att bara sjuka celler reagerar på läkemedlet som ges. Anledningen är att dessas motståndskraft är mindre och att cellernas vitala mönster anses överensstämma med läkemedlets huvudmönster (alternativt elektromagnetiska frekvenser). Just därför, samt på grund av bristen på den verkliga materiella substansen i det homeopatiska läkemedlet, är risken liten för skadliga bieffekter eller skadliga verkningar om ett läkemedel skulle ordineras felaktigt. Trots detta vill man helst använda sig av minsta möjliga dos av ett medel.

För att fastställa vilket homeopatiskt medel som skall ordineras, jämför homeopaten patientens symtombild med olika medels symtombilder för att finna det passande. Kärnan i den homeopatiska ordinationen är att välja det liknande medlet.

För varje medel i Materia Medica finns en beskrivning av de symtom och tecken som förknippas med medlet i fråga, listat under kroppsliga symtom. Där upptas även faktorer som påverkar patientens symtom, som t.ex. typen av smärta och vad som lindrar eller försämrar den rörelse, vila, värme, kyla, tid på dagen etc. Utöver lokala symtom nämns också allmänna symtom som påverkar hela personen samt uttryck relaterade till känslor och temperament. Det är dock inte symtomet eller symtomen i sig som sedan behandlas. Symtomen är ledtrådar - det är den bakomliggande störningen man strävar efter att nå och behandla.

Homeopatiska medel används både vid akuta och kroniska problem. De uppges vara särskilt verksamma vid allergier (astma och eksem), huvudvärk, migrän, kvinnosjukdomar samt inom åldringsvården. Däremot är de inte till lika stor hjälp vid cancer, MS och andra sjukdomar då organ och vävnader har förstörts, samt i de fall då patientens krafter försvagats av olika former av missbruk och långvarig behandling med cortison, psykofarmaka, cellgifter och strålning





Vad är homepati?







 
  • Homeopati är en medicinsk behandlingsform som rätt använd inte ger några skadliga biverkningar.
  • Homeopatisk behandling är alltid individuell och hänsyn tas både till din personlighet och dina symptom. Därför kan någon med liknande symptom som du mycket väl få helt andra mediciner.
  • Det som är viktigast är helhetsbilden och att människans självläkningsförmåga stimuleras. Homeopatiska medel är ofta effektivare än traditionell medicin. De stärker ditt immunförsvar och tar bort grundorsaken till sjukdomen, inte bara symptomen.
  • Homeopatisk medicin kan orsaka en reaktion i kroppen och du kan till en början känna dig sämre. Det betyder att kroppen vill göra sig kvitt sjukdomsorsaken och kallas "förstförsämring". Detta är inte farligt och går som regel snabbt över.
  • Sjukdomar som patienten haft länge och som kanske motstått alla andra mediciner kan inte snabbläka med homeopati. Homeopat-medlen börjar visserligen verka omedelbart, men eftersom de ska stimulera kroppens egna läkande krafter kan det dröja innan du känner av dess positiva verkan.
  • Homeopati är inget "hokus-pokus" utan en vetenskapligt prövad behandlingsmetod, provad och erkänd i de flesta länder världen över.
      "Homeopati botar procentuellt ett större antal fall än någon terapeutisk metod, och är utan tvivel säkrare, mer ekonomisk och den mest kompletta medicinska vetenskapen."

MAHATMA GANDHI

"Jag förstod redan från första början att homeopati var en vetenskap som verkligen kunde beröra och stimulera livets källa och ge tillbaka hälsan till den lidande mänskligheten. Ändå hade den förblivit i glömska och oåtkomlig för majoriteten av folket."

GEORGE VITHOULKAS

"Läkarens högsta önskan och enda kallelse är att göra sjuka människor friska. Läkarna måste äntligen börja agera, dvs verkligen hjälpa och bota."

SAMUEL HAHNEMANN

"Västerländska läkare får lära sig att kroppen i grunden är en serie kemiska processer. Eftersom de angriper själva symtomen - och inte den bakomliggande orsaken - är dessa mediciner ineffektiva och ofta också skadliga."

HARRY VAN GELDER

"Måste toxiska syntetläkemedel erbjudas som enda terapeutiska alternativ?"

Lars-Erik Esse´n

I ett öppet brev från Mattias Rath M.D. till USA:s president George Bush och Världens folk, som publicerades i SvD den 8 mars 2003 skriver han:

”Miljontals människor världen över inser alltmer att läkemedelsföretagen ingår i en investerings-baserad industri, vars överlevnad beror på sjukdomars fortsatta existens.

Läkemedelsindustrin överlever tack vare patentering av nya syntetiska läkemedel, som attackerar symtom utan att eliminera sjukdomars grundorsaker. Den fortsatta existensen av sjukdomar och deras spridning är en förutsättning för denna industris tillväxt. Utrotning av sjukdomar och förebyggande åtgärder för att hindra deras framväxt underminerar industrins ekonomiska bas.”




Ur Nya perspektiv - en uppslagsbok , av Stuart Holroyd:

Homeopatin skapades av den tyske läkaren Samuel Hahnemann . När denne översatte en lärobok i medicin , hittade han en beskrivning av effekterna av en drog som hade framställts ur en peruansk bark och som sades mildra malaria och andra febersjukdomar. Han blev nyfiken och experimenterade med ämnet på sig själv, och efter några dagar fann han att han hade utvecklat symtom på malaria. Det verkade som om ett ämne som botade en sjukdom hos den som hade den; i stället alstrade samma sjukdom hos den som var frisk. Utifrån denna hypotes fortsatte Hahnemann att lägga grunden för homeopatin genom att pröva ett antal ämnen på friska människor och studera de symptom som då uppstod, varpå han ordinerade samma ämnen som botemedel för sjukdomar som var förbundna med samma symptom. Dessa kurer fungerade utan undantag. Hahnemann drog slutsatsen att den konventionel la medic inska inställningen till symptomen var felaktig och att symptomen var kroppens sätt att bekämpa sjukdomen, varför läkarens funktion gick ut på att hjälpa kroppen i dess kamp genom att ge upphov till de lämpliga symptomen, snarare än genom att angripa dem.

Den drog som Hahnemann först exerimenterade med var kinin. Eftersom denna drog har obehagliga biverkningar, försökte Hahnemann bestämma den minsta verksamma dosen. Detta ledde honom till ännu en överraskande upptäckt. Han fann att ju mindre dosen var, desto större var dess läkande verkan. Han tog ett mått av drogen, spädde ut det med nio mått vatten eller alkohol och skakade om blandningen ordentligt, varvid han fick en medicin som var utspädd i förhållandet 1 / 10 . Om ett mått av denna blandning sedan i sin tur blandades med nio mått vatten eller alkohol, så blev resultatet en utspädning i förhållandet 1/10 2 eller 1/100. Hahnemann använde utspädningar i förhållandet 1/10 12 eller 1/1000 000 000 000, och han fann att de var verksamma. G. O. Barnard på National Physical Laboratory har antytt att det Hahnemann fann av en ren händelse var ett sätt att separera en kemikalies strukturella informationsinnehåll från den kemiska massa som detta innehåll är förbundet med. Doktor Barnard har också formulerat en teoretisk förklaring på hur vattenmolekyler, när de skakas om tillsammans med ett ämne som har upplösts tillsammans i dem, kan bilda polymerer, eller långa molekylkedjor, med samma form som det upplösta ämnets molekyler , och hur detta budskap kan föras vidare genom en rad utspädningar.

Vilken förklaringen än må vara, så har många människor vittnat om att homeopatiska mediciner är verksamma. Skeptiker har påpekat att många människor också reagerar på placebo . Vissa kliniska test tyder dock på att homeopatiska behandlingar har djupare och långvarigare verkan än placebo.

 
         
 
Blodanalys

Blodanalys

 

 

Mikroskopisk blodanalys

är en procedur som innebär att en terapeut analyserar en droppe blod från ditt finger i ett speciellt mikroskop. På en TV-skärm som är ansluten till mikroskopet kan du tillsammans med din terapeut omedelbart studera din blodbild.

Med hjälp av denna metod kan man bland annat spåra näringsbrister, matsmältningsstörningar, svampöverväxt, virusinfektioner, tendens till förhöjda kolesterol- och triglyceridvärden m.m.

Det finns två typer av blodanalysmetoder.

TBA – Torkat Blod Analys

Med hjälp av ett blodprov som fått torka på objektglaset tittar vi på det mönster som uppstått i det torkade blodet. Vid nedsatta kroppsfunktioner (dysfunktion) bildas olika syror och ämnen som visar spår när blodet torkat.

Vad visar denna blodanalys?
Genom att analysera torkat blod kan man bl.a. se indikatorer på allergi, stress, tarmtoxiner, tungmetallsbelastningar samt blodsockerstörningar, inflammationstillstånd och vissa hormonbesvär.
Själva undersökningen innebär att via ett litet stick i fingret få några droppar blod som sedan kan analyseras under mikroskopet. Du kan sedan tillsammans med din terapeut/läkare studera på bildskärmen hur din blodbild ser ut och få veta vilka eventuella åtgärder som rekommenderas.

Några av problemen sett i torkade blodprover:

  • näringsbrist
  • tungmetall förgiftning
  • problem med matsmältning
  • onormal hormonbalans
  • problem med lymfa
  • hudproblem
  • hjärt & cirkulationsbesvär
  • parasitskada
  • tecken på obalans i lever, njurar, lungor, körtlar, magsäck, tarmar
  • mat & miljö allergier

LBA – Levande Blod Analys

Levande blodanalys är en snabb, enkel och pålitlig analys av blodets tillstånd. Den tar endast 10-20 minuter och ger dig och terapeuten mycket värdefull information. Blodbilden avslöjar tillståndet i blodcellerna och blodplasman, vilket i sin tur ger viktig information om ditt hälsotillstånd.

Vad tittar vi på i blodet?

Med hjälp av mörkfältsteknologi tittar vi på formen, storleken och aktiviteten hos röda blodkroppar, vita blodkroppar, blodplättar, blodfetter, diverse ämnen i blodplasman m.m.

Vad visar blodanalysen?

Några av problemen sett i levande blod via Mörkfältsmikroskop är:

  • skador från fria radikaler
  • tecken på virus
  • näringsbrist
  • parasit, svamp, mycoplasma & bakterieangrepp
  • besvär med matsmältning
  • besvär med ämnesomsättning
  • obalans i immunförsvar
  • kolesterol och fett, dålig fettomsättning
  • utvärdering av röda och vita blodkroppar
  • lever och gallblåsbesvär
  • osmälta proteiner & andra toxiner i tarmen
  • cirkulationsproblem





   




 



Irisdiagnostik

Irisdiagnostik innebär att genom studier av ögats iris söka diagnostisera störningar i kroppen.
Irisdiagnostik är en gammal metod omnämnd av bl.a. Hippokrates. Den moderna irisdiagnostiken har dock sin upphovsman i den ungerske läkaren Ignatz von Peczely, som publicerade sina rön 1881. Han studerade ögonen hos patienter som skadats och sedan opererats och noterade förändringar av ögats iris (regnbågshinna). Utifrån dessa samband utvecklade han en metod för att med hjälp av tecken i iris diagnostisera sjukdomar och funktionsstörningar i kroppen. Metoden har vidare utvecklats av många andra.

Irisdiagnos är ingen behandlingsform, utan en diagnosmetod som namnet säger. Irishinnans mönster, färgskiftningar och utseende avslöjar orsaken till olika störningar patienten lider av. Genom att granska irishinnan kan vi se fysiska och psykiska spänningar, inflammationer, infektioner, varbildningar, över- och underaktivitet, översyrade patienter (vilket kan leda till b l a värk) eller slaggupplagringar.

Var tecknet sitter i iris avgör vilket eller vilka organ som är drabbade. En mängd tecken, figurer, färgningar och linjer kan uppstå i iris till följd av störningar eller sjukdomar i kropp eller själ, som framgår av exempel i denna tablå:

iristablå